b l o g g a r

BLAND HISSAR, PANELER OCH TRÄLÅDOR


skrivet den 12 feb av Lena, klockan:18:05

Jag har spelat ett otal shooters och äventyrsspel i mina dar. Jag älskar de flesta av dem, framför allt Half-Life-serien, men förbluffas över alla upprepningar. Jag kan förstå att man var begränsad för 10-15 år sen, och fick bygga ändlösa korridorer, trapphus, hissar och hallar. Men det är fortfarande upprepningar, precis som om vissa saker fastnat för alltid i dataspelsvärlden.

Varför måste man hela tiden leta efter skatter, ammunition, vapen m m i lådor som ska slås sönder eller bakom bråte? Hur roligt är det att flänga runt och krossa trälådor på löpande band? Eller att traska runt i högt gräs och hoppas att man snubblar på något?

Varför är det fortfarande oändliga lagerhallar, korridorer utan fönster, trapphus o likn i industriell miljö, som ska gås igenom och rensas på fiender?

Hur kan man fortfarande klona fiender, som i Uncharted 2, så att samma fula nunor dyker upp på löpande band?

Varför tvingar man spelaren att köra/gå samma sträcka varje gång, som i Farcry 2, för att komma till ett vapenförråd, en vän eller en busshållplats?

Och slutligen: varför har spel fortfarande 2011 ingen autosavefunktion, eller ens manuell save med valfri position? Man är ofta beroende av checkpoints och kan få spela om en tiominuterssekvens om och om igen om man har otur.

Det är ju inte i upprepningarna spelets tjusning ligger. Det ska inte handla om att göra om samma moment om och om igen, att förfina detta. Utan om spelupplevelse, nya utmaningar, överraskningar, adrenalinkickar. Som tur är är det oftast det det handlar om.


Be the first to rate this post

  • Currently 0/5 Stars.
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
Comments are closed